I eat your kind for breakfast
Denna dag går till historien som en av mitt livs sjukaste dagar. Why you say? Tillåt mig att berätta...
Dagen börjar minst sagt segt med ca 1 timmes sömn och -18 grader. Detta till trots lyckas jag ta mig till jobbet oskadd och dagen flyter på bra. Trots att jag blev själv på jobbet idag ( egentligen är vi två) så gick allting jättebra och arbetsdagen är snart över. Tar bussen till stan där jag som den underbara dotter jag är går ett ärende åt mamma, borde ge bra karma, eller? Jag missar den buss jag tänkt ta och får promenera till station där jag sitter i ca 30 min och väntar in en ny buss medan min iphone sakta börjar dö. Efter att bussen väl kommit och jag åkt två hållplatser åker vi förbi en man som tycks ha ramlat av sin cykel och ligger med ansiktet neråt i snön. Jag tänker snabbt och hoppar sedan av på nästa hållplats. Springer allt vad jag har tillbaks till det ställe där jag såg mannen, när jag kommer fram ser jag prickar och kylan gör att mina lungor hotar att sprängas. Till min förvåning så är mannen borta, någon måste hjälpt honom under de 2 min jag sprang. Jag promenerar då tillbaka till stan eftersom jag blivit hysteriskt kissenödig och nästa buss inte går förrän om en halvtimme. Väl i stan upptäcker jag en person jag med nöd och näppe lyckas undvika och tvingas stå ute och lura bakom ett hörn i väntan på att personen ska gå. Under tiden har mitt tuggummi löst upp sig i små bitar på något konstigt sätt och måste spottas ut. Självfallet lyckas jag spotta över min kappa och mitt ben. En vante får offra sig och helt plötsligt står jag med endast en vante och två kalla händer. Jag lyckas ändå ta mig till toan och tillbaks till hållplatsen. Får stå och vänta bara några minuter och snart ser jag bussen komma. Jag tittar ner i väskan och plockar upp plånboken, när jag tittar upp ser jag att bussen bara åker förbi. Han saktar inte ens in! Helt vansinnig försöker jag springa ikapp men misslyckas och börjar den 30-40 min långa promenaden hem i -17 grader. När jag tillslut inte tror att jag ska klara kylan, hela mitt ansikte bara värker, så kommer samma buss fast på väg tillbaka till station. Go som jag är hoppar jag på och åker hela vägen tillbaks till station. Jag ska ju självklart konfrontera denna lilla gris som inte förstår hur man stannar en buss och vårat samtal utspelar sig ungefär såhär:
Jag: Ursäkta mig men jag måste bara fråga en sak. Jag och 4 andra stod på ****hållplatsen förut och du åkte bara förbi, hur kommer det sig egentligen?
Gubbslem: Men älskade lilla vännen ni stod ju vända in mot väggen!
Jag: Jahaaa, så jag måste alltså ha ögonkontakt med dig för att du ska stanna? *spänner ögonen i honom*
Gubbslem: Nää...
Jag: Jag höll faktiskt på att ta upp min plånbok i väskan!
Gubbslem: Öh, ja då ber jag så mycket om ursäkt. (uppenbart ansträngt och falskt)
Jag: Så bra!
Sen marscherade jag av bussen med näsan i vädret och hoppade på bussen hem. Jag slutade 13:30, borde varit hemma 14:40 men var hemma 16:40. Jag låg fullt påklädd under två täcken i en timme innan jag slutade skaka och fick upp full rörlighet i fingrarna. Mitt råd: promenera in i denna kylan, hur många bussar du än missar och är man för inkompetent för att ens klara av att köra en buss borde man uppsöka särskilt boende med stödpersonal. Just saying.
Nu har jag tänt jullyktorna, satt på julmusik och dragit igång min andra kopp té. Kontentant av dagen tycks vara att varje gång man försöker göra något bra exmpelvis hjälpa sin mamma, främmande gubbe eller ta upp plånboken innan bussen kommit för att minska köbildning så ska man straffas. Dock tror jag gubbslemmet kommer akta sig innan han åker förbi en hållplats igen, han blev rätt chockad över att bli konfronterad och min vassa ton. Om ni nu inte fattat varför jag kallar chauffören i fråga gubbslem så är det för att hans omedelbara reaktion när jag påpekar hans misstag är att försöka förringa mig med hjälp av en härskarteknik. Han kallar mig "'älskade lilla vän" med nedlåtande ton eftersom jag, en liten tjej, vågar ifrågasätta honom som fet medelåldersgubbe. Det är väldigt typiskt män, särskilt i den ålder. Uttryck som "lilla vän", " ligga gumman" osv handlar endast om att förringa och föröjliga dig som kvinna och få dina åsikter och känslor att framstå som oviktiga. Acceptera ALDRIG sådan beteende. Det är gubbslem-äckligt och ska slåss ur varenda liten grabb som försöker lägga sig till med det. Du är ingens lilla vän eller gumma, du är personens jämlike och fattar han inte det borde han nog kolla vilket åratal han lever i.
Nu är det julmys! Vill ni också mysa rekommenderar jag låten nedan, blir fan inte bättre asså. Till er som orka läsa all text, grattis! Ni har ni bevisat att ni är gamla nog att sluta "läsa" bilderböcker och börja med big kid books. Finns tydligen folk som läser bloggar bara för bilderna, i stort sett. Det gör mig oroad då man tycks missförstått vad ordet läsa betyder..
xoxo
Dagen börjar minst sagt segt med ca 1 timmes sömn och -18 grader. Detta till trots lyckas jag ta mig till jobbet oskadd och dagen flyter på bra. Trots att jag blev själv på jobbet idag ( egentligen är vi två) så gick allting jättebra och arbetsdagen är snart över. Tar bussen till stan där jag som den underbara dotter jag är går ett ärende åt mamma, borde ge bra karma, eller? Jag missar den buss jag tänkt ta och får promenera till station där jag sitter i ca 30 min och väntar in en ny buss medan min iphone sakta börjar dö. Efter att bussen väl kommit och jag åkt två hållplatser åker vi förbi en man som tycks ha ramlat av sin cykel och ligger med ansiktet neråt i snön. Jag tänker snabbt och hoppar sedan av på nästa hållplats. Springer allt vad jag har tillbaks till det ställe där jag såg mannen, när jag kommer fram ser jag prickar och kylan gör att mina lungor hotar att sprängas. Till min förvåning så är mannen borta, någon måste hjälpt honom under de 2 min jag sprang. Jag promenerar då tillbaka till stan eftersom jag blivit hysteriskt kissenödig och nästa buss inte går förrän om en halvtimme. Väl i stan upptäcker jag en person jag med nöd och näppe lyckas undvika och tvingas stå ute och lura bakom ett hörn i väntan på att personen ska gå. Under tiden har mitt tuggummi löst upp sig i små bitar på något konstigt sätt och måste spottas ut. Självfallet lyckas jag spotta över min kappa och mitt ben. En vante får offra sig och helt plötsligt står jag med endast en vante och två kalla händer. Jag lyckas ändå ta mig till toan och tillbaks till hållplatsen. Får stå och vänta bara några minuter och snart ser jag bussen komma. Jag tittar ner i väskan och plockar upp plånboken, när jag tittar upp ser jag att bussen bara åker förbi. Han saktar inte ens in! Helt vansinnig försöker jag springa ikapp men misslyckas och börjar den 30-40 min långa promenaden hem i -17 grader. När jag tillslut inte tror att jag ska klara kylan, hela mitt ansikte bara värker, så kommer samma buss fast på väg tillbaka till station. Go som jag är hoppar jag på och åker hela vägen tillbaks till station. Jag ska ju självklart konfrontera denna lilla gris som inte förstår hur man stannar en buss och vårat samtal utspelar sig ungefär såhär:
Jag: Ursäkta mig men jag måste bara fråga en sak. Jag och 4 andra stod på ****hållplatsen förut och du åkte bara förbi, hur kommer det sig egentligen?
Gubbslem: Men älskade lilla vännen ni stod ju vända in mot väggen!
Jag: Jahaaa, så jag måste alltså ha ögonkontakt med dig för att du ska stanna? *spänner ögonen i honom*
Gubbslem: Nää...
Jag: Jag höll faktiskt på att ta upp min plånbok i väskan!
Gubbslem: Öh, ja då ber jag så mycket om ursäkt. (uppenbart ansträngt och falskt)
Jag: Så bra!
Sen marscherade jag av bussen med näsan i vädret och hoppade på bussen hem. Jag slutade 13:30, borde varit hemma 14:40 men var hemma 16:40. Jag låg fullt påklädd under två täcken i en timme innan jag slutade skaka och fick upp full rörlighet i fingrarna. Mitt råd: promenera in i denna kylan, hur många bussar du än missar och är man för inkompetent för att ens klara av att köra en buss borde man uppsöka särskilt boende med stödpersonal. Just saying.
Nu har jag tänt jullyktorna, satt på julmusik och dragit igång min andra kopp té. Kontentant av dagen tycks vara att varje gång man försöker göra något bra exmpelvis hjälpa sin mamma, främmande gubbe eller ta upp plånboken innan bussen kommit för att minska köbildning så ska man straffas. Dock tror jag gubbslemmet kommer akta sig innan han åker förbi en hållplats igen, han blev rätt chockad över att bli konfronterad och min vassa ton. Om ni nu inte fattat varför jag kallar chauffören i fråga gubbslem så är det för att hans omedelbara reaktion när jag påpekar hans misstag är att försöka förringa mig med hjälp av en härskarteknik. Han kallar mig "'älskade lilla vän" med nedlåtande ton eftersom jag, en liten tjej, vågar ifrågasätta honom som fet medelåldersgubbe. Det är väldigt typiskt män, särskilt i den ålder. Uttryck som "lilla vän", " ligga gumman" osv handlar endast om att förringa och föröjliga dig som kvinna och få dina åsikter och känslor att framstå som oviktiga. Acceptera ALDRIG sådan beteende. Det är gubbslem-äckligt och ska slåss ur varenda liten grabb som försöker lägga sig till med det. Du är ingens lilla vän eller gumma, du är personens jämlike och fattar han inte det borde han nog kolla vilket åratal han lever i.
Nu är det julmys! Vill ni också mysa rekommenderar jag låten nedan, blir fan inte bättre asså. Till er som orka läsa all text, grattis! Ni har ni bevisat att ni är gamla nog att sluta "läsa" bilderböcker och börja med big kid books. Finns tydligen folk som läser bloggar bara för bilderna, i stort sett. Det gör mig oroad då man tycks missförstått vad ordet läsa betyder..
xoxo
Kommentarer
Postat av: emma
hello:D alllt bra?
Trackback
